Själavård & Andlig vägledning

Hela denna vecka har vi själavård på schemat. Intressant , givande och också svårt. Vi har fått pröva på rollspel mm och fått knepiga "fall" att jobba med. Vilken väg är rätt att ta i vilket samtal? Var ligger fokus? Vad händer om jag gör såhär? Inte gå för fort fram, inte vara rädd att föra framåt... Hur är mitt kroppssåråk? Har jag några "tics" som försvårar samtalet..miner..osv? Var står jag själv? Vad är min självbild? Gudsbil?Världsbild? Inte påverka konfidenten...Tystnadsplikter och anmälningsskyldigheter? Gränser för vad som är enskilt/själavårdande samtal och vad som är ett stödsamtal, ett "vanligt samtal"....Det är mycket att ta in och mycket som vi, blivande diakoner ska kunna om bara ngn enstaka månad. Javisst, mycket kommer med erfarenheten sedan...men jag hoppas jag inte hinner begå alltför många klavertramp.. :/ Och det gäller att veta var gränserna går för terapi, för när vi inte kan ta samtalet ..när det är ngn annan profession som ska ta vid......Ja, som ni ser..det är mycket.

Idag började vi också tala om en lite annan riktning på samtalet nämligen "andlig vägledning". Jag har varit lite lur på detta. Lite skeptisk faktsikt, men det visade sig att jag haft en hel del förutfattade meningar om vad det innebär. Efter lektionerna idag är jag betydligt mer välvilligt inställd och har faktiskt bestämt mig för att pröva på...och som det då "råkade" sig var ju att jag just idag hade inbokat själavård med en som också jobbar som andlig vägledare (man behöver alltså särskild utbildning på detta)så nu är själavården omändrad till andlig vägledning istället. Fick min första "hemläxa" också. Det ska bli spännande att få pröva på denna, för mig, nya grej .... I övrigt så har jag blivit erbjuden jobb inom folkuniversitetet idag också...förstås..nu när jag snart är klar diakon. Men kanske jag kan trycka in några timmar där också? Hmmm..värt att fundera över..fast jag vet vad gubben kommer säga om detta.....:/